Julea

..det var mer som en 'ryck upp dig nu, du har inte tid med det där' och det var ju bra, det var ju egentligen skitbra för mig. jag har ju faktiskt inte tid. men jag tror man får känna såhär precis efteråt. Imorgon är första dagen på resten av mitt liv, hoppas jag. det är läskigt hur rätt hon har. och hur fel jag har. jag har bara svårt att hitta något positivt i det som hänt, jag får ta och se mig omkring istället. Som hon sa. Jag känner mig ganska egoistisk när jag tänker efter, ja jäklar. Nej, förändring nu. Imorgon har jag bestämt mig för att ta en långpromenad ut till snäck, jag ska höra om Li vill följa med. Jag känner alltid en sån otrolig lättnad när jag är med henne, hon tar bort allt ont. Därmed att jag tar den långa promenaden skiter jag rent ut sagt i min fotbollsträning med dff, jag vill nog inte träna med dom längre. Det känns dock som att ta ett självmord inom fotbollen. Trots allt så förbereder dom en inför a-lags debuten, nu väljer jag att ev. hoppa ner ett steg, undra om min chans försvinner då. För sluta kan jag inte göra. jag tror inte det iallafall, fotboll har varit en del av mitt liv ända sen barnsben, ben som var omkring 3-4 år. Det där det ordnar sig! På kvällen vill jag till kyrkan, jag ska till kyrkan! på en mysig mässa, sen kanske en till promenad? imorgon är det promenadernas dag! Jag hoppas det blir solsken ute.    
nu gör magen ont, huvet likaså. Det blir nog sängen!